thesecretannex

Namn
Suzanne Carling

Uppgift i musikalen
Regissör, är även kursledare för Musikteaterlinjen

Hur känns det att få göra en nyskriven musikal som dessutom fått godkännande av Anne Frank Fonds i Holland?
Det känns fantastiskt roligt och spännande. När jag nämnde idén för Jessica Andersson förra året då hon gick i min klass och hade bestämt sig för att söka regilinjen, trodde jag aldrig det skulle ta sånna här proportioner. Jag tänkte att man kanske kunde utgå ifrån den befintliga pjäsen och sätta lite musik till. Så fick man INTE göra och det var heller inte det Jessica och Viktor ville. De ville skapa en helt genomarbetat musikal med utgångspunkt från boken, där de också hade möjlighet att väva in det Holländska samhället. Jag undrar om dom då insåg vilket mastodont arbete de tog på sig! Resultatet blev fantastiskt bra!

Vad betyder musikalen för dig?
Den känns otroligt viktig. Av de som var med under andra världskriget och framförallt de som överlevde koncentrationslägren finns inte så många kvar. Då är det lätt att tänka att det hände då, för länge sedan. Men så är det ju verkligen inte, samma sak som hände på 30-40talet händer dagligen runt om i världen. Det är inte alltid det får genomslagskraft i media här i Sverige, men det händer på många ställen, Afrika, Sri Lanka för att nämna några. Jag blev själv väldigt upprörd över en artikel i VF bara igår, där Svenskarnas parti vill skicka ut alla i Sverige som inte är svenskar. ÄR inte det exakt samma sak som de gjorde då? Vi får inte låta historien upprepa sig, vi borde veta bättre!



Hur har du förberett dig inför din roll?
Min uppgift som regissör har varit ganska annorlunda denna gång. Här fanns det ju inget material klart lång tid i förväg, jag kunde inte lyssna in mig på gamla inspelningar, eftersom den aldrig gjorts förut. När jag fick manus, noter och en inspelning av Viktor fick jag jobba extremt snabbt. Så nästan all min tid när jag inte fanns på skolan har gått till att planera regin. Som tur var hade jag redan innan bestämt mig för att gå ner i tid under januari och februari, det var tur, för den extra dagen i veckan gick åt till planering! För varje gång som jag lyssnar på musiken blir den bara bättre och bättre. Det är ofattbart att Viktor hunnit skriva detta på under ett år! Både Jessica och han satte ju igång i maj 2011 med detta. Jag är full av beundran för dem både för resultatet är enastående bra!



Karaktärsarbetet?
Här önskar man ständigt att man hade mer tid. Vi har ju hela tiden våra vanliga lektioner också. Gruppen ska ju hinna med mycket under det år de går här. Nu några veckor innan premiär repeterar vi enbart på mina lektioner, men de har ju fortfarande sina andra lektioner i dans, sång, kör, musikteori mm. Det är endast sista veckan innan premiär som de bara fokuserar 100% på Anne Frank. Vi har i karaktärsarbetet gjort rollanalyser, för att få kött på benen för alla roller. Ibland får man inte så många ledtrådar i manus, då får man själv vara kreativ. Många har ju haft möjligheten att forska om de verkliga personerna och har då naturligtvis baserat sina rollanalyser på dessa fakta. Vi har också gjort en övning som kallas ”Heta stolen”, det innebär att var och en får sitta framför gruppen, i roll, och vi får ställa vilka frågor vi vill. Det ger en djupare förståelse både för den som sitter i heta stolen, men också för ensemblen. Övrigt karaktärsarbete sker under repetitionerna.

Vad vill du att publiken ska känna efter att ha sett föreställningen?
Det viktiga är att de är berörda och jag tror ingen kan gå oberörd härifrån! Jag vill också att de ska känna en kraft att motverka att något liknande händer igen. För jag anser att det är vi, alla tillsammans, som måste säga ifrån när orättvisor sker! Man kan inte stå tyst bredvid och låta det hända. Det gäller från minsta mobbning till när Sveriges regering måste säga ifrån. Vi måste tänka själva, vad är rätt och vad är fel? Tycker man att någon, en person, grupp eller land behandlas fel så ska man göra sin röst hörd! Anne Frank gjorde sin röst hörd, trots att hon inte överlevde förintelsen. Vi alla måste berätta hennes historia om och om igen, så den inte glöms bort!

Namn
Jessica Andersson

Som manusförfattare har jag ett visst ansvar för helheten, jag fungerar bland annat som dramaturg och blir ganska lätt spindeln i nätet. Jag är också som regielev på Geijerskolan självskriven regiassistent och koreograf, men hjälper även till med kostym, attribut och rekvisita bygge. Samt har en fot i bland annat marknadsföring, smink och hår för att hjälpa till med att nå ut med min vision.

Anne Franks Dagbok är den sanna historien om en judisk flicka som tvingas fly undan judeförföljelsen under andra världskriget. Annes historia har blivit en slags symbol för de en och en halv miljon barn som blev mördade i vad Nazisterna kallade ”The final solution”. Anne Franks Dagbok har sålts i mer än 30 miljoner exemplar och översatts till över 60 språk. Efter bibeln är det den mest spridda lästa non-fiction i världen.

Det finns alltså miljoner olika tolkningar på den, om Annes historia, om livet på flykt, men det är också en skildring av en tonårings alla tankar och känslor. Jag tycker att vår musikal lyfter fram många av budskapen om att hålla fast vid våra drömmar och att inte ge upp. Påminner oss om människovärdet och att vi aldrig får glömma vad som hände, och vad som faktiskt fortfarande sker i världen. Jag hoppas att det jag skrivit kan få folk att få upp ögonen så att vi med gemensamma krafter kan förhindra att något liknande någonsin sker i framtiden.

Jag är otroligt stolt över att jag och Viktor Ståhl, lyckades driva det igenom. Då regissören Suzanne Carling först berättade idén för mig för ett år sedan, att sätta musik till Anne Franks historia blev jag genast intresserad. Till en början var det svårt att övertyga Anne Frank fonds och vi fick nej efter nej. ”Anne Franks historia är inte rätt forum för en musikal…” Men då jag och Viktor skickade med musik och synopsis från hur vi ville lyfta fram den fick vi andra reaktioner. De hade noga gått igenom materialet de fått och var imponerade av vårt jobb!

 

Vi är de första som får detta specialtillstånd i Sverige och efter kort tid med intensivt arbete är det nu äntligen dags. Det har varit spännande att se allt ta form och jag är imponerad av mina klasskamraters arbete, det är fint att se hur det kan engagera så många att få göra detta. Detta är verkligen något vi gör tillsammans och jag hoppas att vi tillsammans kan nå ut till vår publik och omvärlden med de fina tankarna och budskapen som fyller föreställningen.

Namn

Johan Persson

Uppgift i musikalen

Spelar Karl Josef Silberbauer, den nazi-officer som tog fast Familjen Frank och de andra i gömstället. Bakom scenen arbetar jag med kostymerna vi använder i musikalen.

Hur känns det att få göra en nyskriven musikal som dessutom fått godkännande av Anne Frank Fonds i Holland?

Det är en ära att få göra en uppsättning som denna. Att få göra en roll som inte gjorts tidigare är för mig väldigt skönt, då man får forma den som man vill på ett annat sätt. Folk har inte en klar bild av hur Silberbauer ska vara så man får, tillsammans med regissören experimentera sig fram och testa olika sinnesstämningar och personlighetsdrag. Att Anne Frank Fonds har godkänt musikalen ger mig på något sätt en känsla av allvar. Man vill hedra dem genom att göra ett så bra jobb som möjligt och återberätta även den historiska biten så bra man bara kan!

Vad betyder musikalen för dig?

Eftersom man nästan hela livet känt till vad som hände under andra världskriget betyder musikalen både att visa respekt för de som blev drabbade och att protestera mot de nazistiska och rasistiska tankar/rörelser som finns i dagens samhälle.

Hur har du förberett dig inför din roll?

När jag fick rollen som Silberbauer tänkte jag ”Yes! Detta kommer verkligen bli en utmaning, att spela en genomond nazist.” Det är fortfarande en utmaning. Inte nog med att spela en karaktär som har en helt annan syn på människor och har helt andra värderingar än jag själv, så ska Silberbauer ha en tysk brytning i talet. Det kräver träning för att på ett snyggt sätt få det att låta som att man har en brytning på sitt modersmål, utan att det låter tillgjort. Att titta på filmer om andra världskriget har hjälpt mig mycket med att få grepp om vad de tyska soldaterna levde under för förhållanden.

Vad har Silberbauer för roll i pjäsens helhet?

I pjäsen framställs Silberbauer som en drivande ledare för nazisterna. Han är den person som alla fruktar, även hans kumpaner. Hans hetlevrade temperament gör att folk i hans omgivning helst undviker konflikter med honom. Det är nog just därför som ingen vågar göra motstånd...

Vad vill du att publiken ska känna efter att ha sett föreställningen?

Jag vill att publiken ska gå ut ur salongen med en känsla av obehag och en vilja att förhindra att någon sådant skulle kunna upprepa sig. Förhoppningsvis kommer publiken vara mer kritisk och uppmärksam på vad det egentligen finns för relaterade problem i dagens samhälle.

Namn

Emelie Larsson

Uppgift i musikalen

Gör rollen som Miep Gies. Utanför scen försöker jag organisera Smink och Hår tillsammans med Jennie Eriksson.

Hur känns det att få göra en nyskriven musikal som dessutom fått godkännande av Anne Frank Fonds i Holland?

Det känns både roligt och spännande att få medverka i en världspremiär av en musikal! Det bli ju en unik uppsättning eftersom de flesta karaktärer som ses i musikalen faktiskt har existerat i verkligheten. Hela materialet är ju baserat på en flickas dagboksanteckningar, så man skildrar ju dessa personers livsöden, så det känns för mig väldigt kul att få chans att medverka. Samtidigt känns det lite läskigt också, just eftersom man vill göra dessa personer rättvisa, och berätta deras historia på ett så bra sätt som möjligt!

 

Vad betyder musikalen för dig?

Anne Frank betyder väldigt mycket för mig, då jag själv har en personlig anknytning till andra världskriget. Min farmor kom från Norge, och under tyskarnas intåg i och runt Oslo var hon och hennes familj tvungna att fly över gränsen till Sverige. Anledningen till att de flydde var att min farmors bröder var med i den norska motståndsrörelsen.

Därför känns det väldigt nära att få vara med i just den här uppsättningen, speciellt med tanke på rollen jag spelar.

 

Hur har du förberett dig för din roll?

Inför min roll som Miep har jag sett mycket klipp och dokumentärer som Miep själv har medverkat i. Eftersom hon överlevde kriget (dock gick hon bort den 11/1 - 2010) har hon kunnat berätta mycket om hur det var samt kändes att gömma dessa åtta personer.

Alla skådespelare har gjort en rollanalys på sina karaktärer, och det hjälpte mig väldigt mycket i förarbetet inför rollen. I en rollanalys tar man reda på så mycket man kan om sin karaktär, så att man lär känna denna person bättre.

 

Du spelar Miep Gies, den person som faktiskt hittade och bevarade Annes dagbok fram tills det att Otto Frank återvände till Amsterdam. Hur känns det?

Det känns väldigt intressant att få göra en rolltolkning på en så inspirerande person, man kan inte riktigt föreställa sig hur det skulle vara att faktiskt riskera sitt eget liv för åtta andra personer. Jag har ändå försökt skapa en egen bild av Miep, och hoppas kunna göra rollen rättvisa.

Vad vill du att publiken ska känna efter att ha sett föreställningen?

Jag hoppas att alla som går från föreställningen har fått en tankeställare om att andra världskriget faktiskt inte skedde för så länge sen. Det är viktigt att upplysa människor om hur respektlöst och ondskefullt det faktiskt är med krig. De som tar skada är faktiskt oskyldiga människor!

Det pågår krig i världen i dagsläget, och det är viktigt att inte glömma bort dessa människor som har det mycket sämre ställt än vi själva.

Jag hoppas också att publiken ser hur lätt det är att manipulera människor till att tro att något som är väldigt fel kan ses som normalt. Extremistiska åsikter kommer tyvärr alltid att finnas, och då är det viktigt att jobba emot det för att skapa ett bättre samhälle.

 

Namn
Niclas Billner

Uppgift i musikalen
Jag har rollen som Alfred Rowohl Wulff, en holländsk polis som blir övertygad av tyskarna att det dom gör är rätt, men som senare börjar tvivla och få ånger för vad han gjort. Jag är även huvudansvarig för rekvisita och är ansvarig för all rekvisita som ska tillverkas, t.ex. vapen, flaggor, propagandablad etc.

Hur känns det att få göra en nyskriven musikal som dessutom fått godkännande av Anne Frank Fonds i Holland?
Det känns otroligt roligt och spännande. Det har gjorts Anne Frank-musikaler förut, men det känns som att musik- och textförfattarna har lyckats fånga Anne Frank och andra världskrigets Holland på ett väldigt trovärdigt sätt. Förhoppningsvis får det här upp ögonen för folk att musikal inte alltid behöver vara glammigt och showigt.

Vad betyder musikalen för dig?
Otroligt mycket. Det är mitt största projekt hitills och jag försöker verkligen ge mitt allt för att det ska bli så bra som möjligt. Det är ett väldigt spännande tema som är väldigt roligt att jobba med. Det är en också väldigt bra grupp som arbetar med musikalen och det gör att det blir väldigt roligt och givande att vara med.

Hur har du förberett dig för din roll?
Jag har läst på lite om andra världskriget för att fräscha upp kunskaperna, jag har jobbat mycket sångtekniskt då jag har en ganska krävande sångroll. Jag har även lagt mycket tid på att bygga en bakgrund och personlighet åt karaktären för att det ska bli lättare att komma in i roll. Mycket tid går även åt till det kroppsliga, att tänka på hållning etc. då jag har en väldigt auktoritär roll.

Hur känns det att jobba med kontrasterna att först vara på nazisternas sida och sedan börja tvivla?
Det känns väldigt roligt. Det är en utmaning, men det betyder också att det finns mycket att jobba med och mycket att få ut av det. Mycket av det svåra ligger i kroppspråket, att kunna behålla karaktären men att befinna sig i olika känslolägen. Det gäller att utforska karaktären på så många plan som möjligt för att hitta bitarna som bildar karaktärens kärna.

Vad vill du att publiken ska känna efter att ha sett föreställningen?
Jag hoppas att publiken ska få sig en tankeställare på de ämnen som tas upp, så som förtryck och förföljelse och att följa sitt moraliska kompass och inte bara flyta med strömmen. Folk behöver göra medvetna val, tänka igenom vad man gör och varför man gör det, annars riskerar man att bli en del av något man egentligen inte står för. Vi gör alla val hela tiden, medvetna och omedvetna. Det gäller att se till att så många som möjligt av dom blir medvetna och att det är val som vi kan stå för.

Namn
Dennis Selberg

Uppgift i musikalen
Spelar Peter van Daan (hette i verkligheten Peter van Pels) och kostymansvarig tillsammans med 2 andra.

Hur känns det att få göra en nyskriven musikal som dessutom fått godkännande av Anne Frank Fonds i Holland?
Personligen tycker jag det är väldigt kul att få vara med i Anne Frank, jag har fått som en kick av att veta att den är skriven av två på skolan och blivit godkänd av Anne Frank Fonds i Holland. Det har gjort att man verkligen vill göra sitt bästa och gräva in sig i sin roll tills man känner hur han verkligen kände sig. Dock ska man väl erkänna att man var lite kritisk i början och tänkte: "skriven på skolan? Hur ska detta se ut…", men när man sedan fick läsa manus och höra musiken försvann detta ganska snabbt.

Vad betyder musikalen för dig?
Musikalen är inte som man brukar tänka sig att musikal ska vara, inget direkt glitter och glamour, utan mer starka känslor och budskap. Musikalen blir därför mycket inspirerande även för en själv, eftersom den sätter starka spår i en som skådespelare. Jag vill förmedla så mycket som möjligt av det starka som skrivits i musikalen på ett trovärdigt sätt.

Hur har du förberett dig inför din roll?
Jag har läst en del av vad som finns skrivit om Peter van Daan på olika sidor. Det finns däremot inte så mycket information om Peter, därför har jag mest fått följa Anne Franks dagboksanteckningar. Jag har även hämtat mycket inspiration från manus och musiken i mina förberedelser. Jag lyssnar ofta på musiken som spelas i olika scener där Peter är med och funderar, för att få en bild av hur Peter skulle reagera i ett visst läge. Jag har även gjort en rollanalys på Peter, något som verkligen satte tankarna i rullning.

Varför tror du att Peter är så tyst av sig och inte riktigt pratar med någon?
Jag tror att Peter känner sig lite ensam i gömstället. Han har ingen att prata ut med om vad han känner. Han har i och för sig sin mamma och pappa, men de träffar han hela tiden. I gömstället är det även andra, aningens främmande, människor som kan höra eller få reda på vad han sagt ifall han skulle vilja prata ut med föräldrarna. Peter börjar bli vuxen och får väldigt dålig vägledning i livet av sin pappa. Vi har pratat om att Peter och Herr van Daan borde ha en egen liten ”prata ut”-sång.

Vad vill du att publiken ska känna efter att ha sett föreställningen?
Jag vill att publiken främst ska gå därifrån med ett nöjt intryck, så att man kan känna att vi verkligen har gjort bra ifrån oss på scenen. Jag vill dock även att de ska få sig en rejäl tankeställare, hur jobbigt och svårt det egentligen var under andra världskriget och kanske få en glimt av vad man själv skulle känna i ett sådant läge. Samtidigt tror jag dock att det är omöjligt för oss som inte själva varit med om det, att verkligen känna hur det var.

Namn
Jennie Eriksson



Uppgift i musikalen
Jag spelar Fru Van Daan som gömmer sig tillsammans med sin familj och familjen Frank i gömstället. Jag och en till tjej är ansvariga för smink och hår i musikalen, det är roligt att vara med och framhäva karaktärerna på scenen.

Hur känns det att få göra en nyskriven musikal som dessutom fått godkännande av Anne Frank Fonds i Holland?
Att få medverka i detta stora projekt är helt fantastiskt! Jag känner mig lycklig över att just jag har fått den äran att vara med i den allra första uppsättningen av ”Anne Frank the secret Annex”. Musikalen är den första i Sverige som har fått godkännande ifrån Anne Frank Fonds och det bevisar också hur bra materialet är som vi i uppsättningen får jobba med. Det är mycket jobb bakom musik och text, musikalen känns väl bearbetad. Vi har också äran att få jobba nära de som har skrivit musikalen och det är en stor fördel i framställandet.

Vad betyder musikalen för dig?
Jag, personligen har varit intresserad av andra världskriget sedan jag läste om det i högstadiet. Utöver det historiska har man nu också fått gå in på hur det verkligen var att leva på den tiden. Det har krävt mycket av oss medverkande. I förberedelserna har det ingått mycket efterforskning som har påverkat oss känslomässigt och det gör att vi kan göra historien trovärdig. Musikalen har gjort att jag ser världen i ett större perspektiv. Jag tror att det är lätt att glömma bort det som har varit och ibland blundar vi inför vad som egentligen händer ute i världen idag. 

Hur har du förberett dig inför din roll och hur är det att spela fru Van Daan?
Jag, liksom alla i uppsättningen läste Anne Franks dagbok innan vi gick in i projektet. Redan efter att jag hade läst boken var Fru Van Daan en av karaktärerna som jag tyckte bäst om, jag tyckte hon var en intressant karaktär. Därför var det extra roligt att få just den rollen. Det som är så roligt med att få spela just Fru Van Daan är att hon är så temperamentsfull, karaktäristisk och komisk. Frun är en sådan där typisk pratsjuk kvinna som inte alltid tänker sig för innan hon öppnar munnen. Inför rollen som Fru Van Daan har jag fått utmaningen att använda hela mitt sångregister. Det är roligt för man upptäcker röstens kapacitet och utmaningarna gör också att man utvecklas. 


Vad vill du att publiken ska känna efter att ha sett föreställningen?
Jag tycker att det är viktigt att påminnas om vad som har hänt i historien, för det är också genom den vi kan förebygga att samma sak inte händer igen i framtiden. Jag hoppas att vi på scenen kan göra så att publiken öppnar upp ögonen för våldet och främlingsfientligheten som finns idag. Jag vill att andra ska börja se ur ett större perspektiv på sig själv och sin omvärld.

Namn

Helena Wallin

Uppgift i musikalen

Spelar Edith Frank samt ansvarig för marknadsföring.

Hur känns det att få göra en nyskriven musikal som dessutom fått godkännande av Anne Frank Fonds i Holland?

Eftersom ett godkännande som detta är ovanligt tycks man automatiskt få en tyngd av prestationsångest på sina axlar. Man vill göra stiftelsen stolta, så att de ska känna de gjorde ett klokt beslut. Det känns däremot mycket roligt och utmanande att få ta sig an en karaktär som skapats av en verklig person, och att vara den första att tolka denna karaktärs ord i tal och musik. Musiken är magisk och ibland slår det mig vilket stort ansvar som egentligen vilar i våra händer, vi kan välja att låta den växa till något som nästlar sig in i andra människors hjärtan eller falla pladask. Tanken på detta är alldeles underbart nervkittlande.

Vad betyder musikalen för dig?

År 2006 besökte jag under en skolresa bl.a Auschwitz, Dachau och Bergen-Belsen, något som påverkat mig mycket. Det är viktigt att ständigt hålla historien om förintelsen vid liv, eftersom det verkligen hänt. Särskilt intressant är det att få visa historien i en ny konstform, eftersom den tidigare bara satts upp som talteater i Sverige. Jag tycker även relationerna i denna historia är intressanta, eftersom alla kan ta till sig/se sig själv i någon av karaktärerna.

Hur har du förberett dig inför din roll?

Vi har alla gjort en grundlig analys på våra rollkaraktärer. Jag har forskat kring Edith och hennes bakgrund/uppväxt och har även funderat mycket på relationen mamma – dotter, som är väldigt aktuell i Ediths fall. Efter att jag hade läst boken funderade jag mycket på hur det känns att förlora sin frihet. Som av en händelse blev jag under denna tid inlagd på sjukhus ett par dagar, och även om man inte kan jämföra denna lilla frihetsberövning på tre dagar gentemot Annes 2 år, kände jag att jag fick ett litet hum om känslan: inte kunna gå ut som man vill, inte kunna andas frisk luft, utan bara i tristessen stirra på samma väggar, timme ut och timme in, och endast vänta på besked. Det här har jag använt för att hitta min Edith och de kval hon led av.

 

Hur känns det att spela en medelålders mor till två tonårsflickor?

Jag är 22 år gammal och har inga biologiska klockor som tickar direkt, däremot tror jag att moderlighet är en biologisk instinkt som växer ur att känna kärlek, ömhet och framförallt ansvar för någon annan. Att vara mor är ju mestadels ett ord. Om man ser på hur många familjer det finns som inte har blodsliga band till varandra på olika sätt, men ändå ser på varandra som mödrar, fäder, döttrar och söner, så förstår man att det i grund och botten bara handlar om att älska. Jag har två yngre syskon, som jag håller varmt om hjärtat. Jag vet att om något skulle hota dem, skulle jag skydda och följa de oavsett vad det innebar för mig själv, och det är väl någon slags moderskänsla, dumdristighet eller bara ren och skär kärlek. Kärt barn har många namn.

Vad vill du att publiken ska känna efter att ha sett föreställningen?

Jag vill att de ska känna ett sting i hjärtat, att de känner sympati men även att de går från salongen med klarare blick för vad som sker runt oss och hur de själva kan påverka detta. Åsikten att ”men JAG kan ju inte göra nånting åt det”, är så skrämmande, särskilt när alla tänker samma sak.

 

Namn
Aniz Niss

Uppgift i musikalen
Spelar Otto Frank och är ansvarig för rekvisita.

Hur känns det att få göra en nyskriven musikal som dessutom fått godkännande av Anne Frank
Fonds i Holland?
Det känns väldigt spännande, en unik möjlighet att få framföra något nytt och fräscht, som dessutom är baserat på en verklig händelse. Jag anser att olika konstformer såsom teater, musik och dans, i synnerhet om de är sammanflätade i en och samma föreställning, är några av de absolut starkaste uttrycksmedlen, och kan åstadkomma stora förändringar både för enskilda individer och för samhället och världen i stort. Med andra ord så gör vi en jättestor insats!

Vad betyder musikalen för dig?
Den berör mig på många plan, jag blev helt tagen redan vid första genomgången, när vi fick våra manus och för första gången fick höra musiken. Jag tycker att den innehåller många viktiga budskap, som är lätta att ta till sig av, till exempel att man aldrig skall tappa tron på sig själv och den kraft man har inom sig.  Både manus och musik håller hög klass, och det känns som ett hedrande uppdrag att få framföra detta material. Musikalen känns aktuell än idag; den skulle kunna utspela sig i nutid om man gjorde några små ändringar i manus.

Hur har du förberett dig inför din roll?
Eftersom Otto Frank funnits på riktigt så har jag försökt ta reda på så mycket som möjligt om personen i fråga, för att utifrån det kunna skapa en trovärdig karaktär på scenen, som gör den riktige Otto rättvisa. I övrigt har jag utgått från manus, testat replikerna, försökt hitta en passande röst till min karaktär och experimenterat med kroppsspråk, gångstil och så vidare. Jag har dessutom skrivit en rollanalys, som är baserad på fakta men också innehåller en del egna tillägg som passar den Otto jag valt att gestalta på scenen.

Hur känns det att spela diplomaten, den som håller allting samman?
Det känns intressant och inspirerande, Otto är lite som jag skulle vilja vara; lugn, stabil, vänlig och tillmötesgående mot alla. Det är lätt att sätta sig in i rollen, delvis på grund av att den på många sätt ligger nära mig själv men också för att det inte är så svårt att få sympati för min rollfigur. Jag vill verkligen få fram Ottos lugn, vänlighet och öppenhet i musikalen.    

Vad vill du att publiken ska känna efter att ha sett föreställningen?
Jag vill att folk skall gå därifrån och känna att de fått uppleva något alldeles extra, att de berörs starkt och börjar fundera kring temat främlingsfientlighet och hur det ser ut i samhället idag, vad man kan göra för att öka förståelsen mellan olika folk, religioner och kulturer, inte minst med tanke på att det just nu blåser starka vindar av främlingsfientlighet genom Europa. Vad var och en kan reflektera över är hur man själv ställer sig till frågan; försöker man att vara så öppen som möjligt eller låter man sig styras av sina fördomar?

Namn

Ronja Johvallius

Uppgift i musikalen
Jag spelar Albert Dussel, en 54årig tandläkare. Han är den enda i gömstället som inte har någon anhörig med sig. Jag har även haft hand om koreografi/regi på två scener/låtar i musikalen. "Hör hur folket ert det pinas" och "Min stad" Det har varit väldigt roligt och lärorikt att få skapa scenerna i princip helt från mina egna tankar och idéer.

Hur känns det att få göra en nyskriven musikal som dessutom fått godkännande av Anne Frank Fonds i Holland?
Då Anne Frank Fonds godkände musikalen så tror jag att många insåg hur viktigt det är att göra den och hur speciellt det är att ha fått deras godkännande eftersom det inte är så lätt att få. Att spela i en så pass viktig musikal och dessutom vara först i Sverige känns väldigt ärofullt, roligt och speciellt!
Det är också väldigt förmånligt att ha både manusförfattaren och kompositören nära till hands ifall det uppstår några frågetecken.

Vad betyder musikalen för dig?
Det är väldigt roligt att få vara med och bygga upp musikalen från grunden. Eftersom den aldrig spelats förut så har vi ingenting att jämföra med och det känns väldigt speciellt att vi skapar detta tillsammans. Jag ser det lite som en ära att få gestalta hur personerna i gömstället hade det. Sen är det förstås alltid bra att vara med i olika uppsättningar när man vill jobba som musikalartist som jag vill!

Hur har du förberett dig inför din roll?
Dels har jag läst ”Anne Franks dagbok” sen har jag också gjort en rollanalys och läst mycket om Fritz Pfeffer, som Albert Dussel egentligen hette. Jag har försöker utgå mycket från hur jag tror att han var i verkligheten. Jag har även försökt hitta rösten och kroppsspråket tidigt i processen. Testat mig fram. Frågat mig själv: "Hur skulle Albert ha suttit på den här stolen?" "Hur hade han läst tidningen?".osv.

Du spelar man som dessutom är ca 30 år äldre än vad du är. Hur känns det? Har det varit svårt?
Det är en väldigt rolig utmaning eftersom det ligger så långt ifrån mig! Självklart måste man lägga ner en del jobb på att hitta rollen men det har bara varit roligt! Jag vill verkligen göra honom rättvisa så det känns viktigt att fånga även de små sakerna.

Vad vill du att publiken ska känna efter att ha sett föreställningen?
Jag vill att publiken ska bli påminda om det som faktiskt hände under andra världskriget. Få sig en tankeställare. Vi får inte se det bara som en del av historien, i princip samma sak händer faktiskt ute i vår värld just nu, vi får inte blunda för det.

Namn
Jannicke Jacquline Berg de Flon

Uppgift i musikalen
De tre stora rollerna som jag har är Rolf Schonberg- Soldat, Maria Kahn- Judinna, Johanne Anouk Wulff-  Alfred Wulffs fru. Den uppgift jag har bakom scenen är Foajé. Jag har hand om biljettförsäljning och jag är kontaktperson till köket.

Hur känns det att få göra en nyskriven musikal som dessutom fått godkännande av Anne Frank Fonds i Holland?
Det är väldigt häftigt att få skapa en helt egen roll. Ofta när man ska spela en roll som någon annan redan har tolkat, kan man tolka den på ett likadant sätt eller försöker härma skådespelarens spelstil. Så är inte fallet i den här musikalen och det känns väldigt roligt att få bygga upp en karaktär med lite bakgrundsfakta (eller inget alls som i mitt fall.)  Det är också roligt att andra skådespelare som kommer sätta upp den här musikalen förmodligen kommer härma vår spelstil.

Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk i början för att man är alltid tryggare med en musikal som man känner till, en som redan har satts upp tusen gånger. När jag fick sjunga lite på en låt så blev jag mer intresserad och efter dem hade berättat lite om den så tänkte jag att den här musikalen kommer bli väldigt bra.

Vad betyder musikalen för dig?
Musikal generellt betyder väldigt mycket för mig, jag älskar att blanda sång, dans och teater i en enda stor uppsättning. Just den här musikalen är väldigt känslomässig och det är spännande att ta upp något som är så känslomässigt tungt. Eftersom man inte vet hur publiken kommer reagera samt att man vet ju inte själv innan man har börjat jobba med musikalen hur man reagerar på olika saker.

Det är väldigt känslomässigt för mig, mycket tårar och mycket tankar på vad som egentligen hände under andra världskriget. Musikalen kommer nog få en stor betydelse för väldigt många människor och det kommer bli många tårar i publikens ögon.

Hur har du förberett dig inför din roll?
Jag har inte kunnat leta upp speciellt mycket fakta, bara lite om hur soldaterna betedde sig. Jag har hittat på alla mina rollers bakgrunder, och gått in i rollerna och tänkt lite extra på hur de skulle reagera med deras bakgrund. Jag har gått väldigt mycket på känsla för att verkligen hitta rollerna.

Hur känns det att spela tre olika men ändå lika stora roller i en musikal?
Det känns väldigt konstigt och svårt. Man känner sig lite schizofren för man måste verkligen byta personlighet snabbt. Samt att de tre rollerna ska ha så olika personligheter som möjligt plus att man ska visa en personlighet på kort tid.  Jag känner ändå att det är roligt att ha flera namn än bara ett. Man kan fortfarande göra en analys på var och en av rollerna och det är en stor utmaning att få hoppa mellan olika personligheter genom en hel musikal.

Vad vill du att publiken ska känna efter att ha sett föreställningen?
Jag vill att de ska tänka till lite hur de beter sig i vardagen. Om de dömer och har fördomar om någon som har en annan kultur än vad de har. Det är också viktigt att ta upp historia igen och påminna dem om vad människan är kapabel till och se till att det aldrig kommer hända igen.

Namn
Elsa Linn Karlsson Holmberg

Uppgift i musikalen

Är ansvarig för ljus och spelar bl.a SS-soldat och Lies.

 

Som SS-soldat är min uppgift att hjälpa Silberbauer med att hålla ordning i staden så utrensningen av judar kan fortsätta.

Hur känns det att få göra en nyskriven musikal som dessutom fått godkännande av Anne Frank Fonds i Holland?

Det känns jättespännande! Tänk bara att få arbeta med ett nyskrivet manus och få se pjäsen växa fram utifrån det. Med färdiga pjäser blir det lätt att man härmar gamla uppsättningar.

Vad betyder musikalen för dig?

Den får mig att vilja påverka samhället och väcker tankar om vilken sorts värld vill vi leva i. Därför betyder det mycket att få göra den.

Hur har du förberett dig inför din roll?

Jag har flera mindre roller varav en har en bestämd bakgrund, därför har jag hittat på deras bakgrundshistoria, och omständigheterna som påverkar dem. Detta ger rollerna vilja och ett argument till att agera på det sätt de gör. Jag håller även på att ta reda på mer om hur Holland såg ut innan kriget.

 

Hur är det att spela SS-soldat?

Det svåra är att lära känna och ta ansvar för min roll eftersom han har helt andra ideal. Det känns dock viktigt att ta en sådan roll seriöst och försöka förstå händelserna ur soldaternas perspektiv. Alla människor gör trots allt det som de anser är rätt.

Vad vill du att publiken ska känna efter att ha sett föreställningen?

Våld, rasism och folkmord pågår än idag och dessa ämnen är fortfarande aktuella, inte minst i Sverige med tanke på Sverigedemokraternas intåg i riksdagen. Historien får inte upprepas. Jag hoppas att pjäsen väcker tankar som öppnar till diskussion om vilket sorts samhälle vi vill ha.

Namn
Julia Lönnqvist

Uppgift i musikalen
Är producent och spelar herr Kraler, beskyddare av de åtta personerna i gömstället.

Hur känns det att få göra en nyskriven musikal som dessutom fått godkännande av Anne Frank Fonds i Holland (och vad betyder musikalen för dig)?
Att Anne Frank Foundation har gett musikalen godkännande innebär att organisationen anser att den förmedlar Anne Franks och de andra karaktärernas historia på ett respektfullt sätt. Då musikalen grundar sig i verkliga personer och deras upplevelser axlas ett ansvar att göra dem rättvisa och berätta deras historia med respekt. Det finns även starka känslor och budskap i musikalen som är högst aktuella även idag. Det känns därför mycket ärofullt samt ansvarsfullt att få chansen att förmedla denna historia. Att aldrig förut ha sett en annan tolkning av musikalen gör att relationen till den blir väldigt ärlig och personlig. Då jag känner starkt för teater, sång och dans samt frågor om mänskliga rättigheter, människors potential och värde gläder det mig att dessa går att förena i musikalen.

Hur har du förberett dig inför din roll?
Till att börja med läste jag ”Anne Franks dagbok”, jag har även repeterat mina tidigare kunskaper om andra världskriget. Jag har gjort efterforskningar på Victor Kugler, mannen vilken Anne Frank gav täcknamnet ”Herr Kraler” i sin dagbok.  Utifrån dessa fakta har jag gjort en rollanalys av ”Herr Kraler”. I de mer djupgående frågorna som efterforskningarna inte gett svar på har jag själv känt efter och givit ett svar utifrån givna omständigheter. Jag har alltså utifrån verkliga fakta samt egna tolkningar och slutsatser skapat mig en hel bild av hans karaktär, historia och personlighet. Jag har även uppmärksammat mer manliga rörelsesätt och försökt att hitta de mer naturligt i mina egna rörelsemönster.

Hur känns det att spela en man som bär ansvaret för åtta personers liv på sina axlar?
Att spela en karaktär som tydligt ska ha en annan kroppsform, röst och rörelsemönster än mig själv är väldigt spännande. Det är något att bita i för att det ska bli så naturligt som möjligt. Själva kroppsformen är svår att ändra. Det som är så roligt är ju att det finns så mycket annat att leka med för att skapa det intryck man vill åt. Därför är det en rolig utmaning att få spela en man!

Situationen som rådde under andra världskriget går såklart inte att fullkomligt förstå då man inte själv upplevt det. Som ungdom i Sverige idag är det tack och lov mycket ovanligt att ha upplevt ett krig. Det var så många som led av kriget, inte bara de som blev direkt förtryckta. Att behöva bära ansvaret för åtta personers liv innebär en oerhörd press som är svår att tänka sig. Alla har vi dock känt press och jag får använda sig av egna erfarenheter för att skapa det jag inte själv upplevt. Det är en insiktsfull utmaning.

Vad vill du att publiken ska känna efter att ha sett föreställningen?
Själva föreställningen berättar ju direkt om hur situationen var just under andra världskriget och låter historien göra sig påmind men den berättar även indirekt om vad som sker nu. Vi kommer att ha information om liknande händelser idag i samband med att man ser föreställingen så att kopplingen till vår tid blir tydlig.  Jag vill att publiken ska ifrågasätta sig själva. Att de ska fundera över hur jag i egen hög person tänker och agerar. Att en insikt ska väckas om att det inte handlar om ”dem då och oss nu”. Detta händer idag, och om vi inte uppmärksammar våra handlingar och ageranden bidrar vi troligtvis till det i någon form.

Namn
Anna Moraeus



Uppgift i musikalen
Spelar Margot Frank och är kostymansvarig.

Hur känns det att få göra en nyskriven musikal som dessutom fått godkännande av Anne Frank Fonds i Holland?
Jag tycker att det är häftigt att vi är de första att göra den här musikalen. Om den blir stor efter det här så kommer de som spelar i musikalen i framtiden titta tillbaka på oss och hur vi gjorde den. Eftersom att man inte har sett den här musikalen innan får man även skapa sig en helt egen bild av den och eftersom vi är de första att någonsin sjunga sångerna så kan man forma dem väldigt mycket själv utifrån sin personliga röst. Man har inget att leva upp till på samma sätt som om man hade hört låten sjungas av andra personer förut.

Det är roligt att få jobba med kompositören och manusförfattaren, det är inte så vanligt om man till exempel gör en större musikal. Nu kan man fråga hur skaparna tänkte och diskutera och i vissa fall göra ändringar om något känns konstigt.

Vad betyder musikalen för dig?
Det är hemskt det som hände under förintelsen och otroligt att man kunde få människor att behandla andra människor som djur. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi inte glömmer bort vad som hände då och det känns betydelsefullt att få göra en musikal med ett så viktigt budskap.

Hur har du förberett dig inför din roll?
Inför rollen som Margot har jag skrivit en rollanalys där jag har hämtat mycket information från Anne Frank foundation's hemsida annefrank.org där det finns mycket fakta om de som gömde sig, och jag har även läst boken Anne Franks dagbok. 



Hur är det att spela den tystlåtna Margot?
Margot var (enligt Anne) en väldigt tyst person och man får inte veta mycket om vad hon tycker och känner. Jag har försökt hitta så mycket bakgrundsfakta som möjligt så att jag kunde skapa mig en bild av hur Margot tänker och känner. Just det att hon är så tystlåten gör att man får friare tyglar att skapa en ”inre värld "

Vad vill du att publiken ska känna efter att ha sett föreställningen?
Jag skulle vilja att de som går här ifrån främst ska bli påminda om hur det var under andra världskriget men att man inte heller får glömma att det pågår krig och finns människor som lever under hemska förhållanden än idag.

Namn

Hanna Fahlbeck

 

Uppgift i musikalen

Spelar Hermann van Daan som gömmer sig med sin familj och familjen Frank

Jag är ansvarig för scenografi och dekor. Det är ett stort och spännande arbete! På ett sätt är det svårt eftersom jag aldrig riktigt kan föreställa mig hur scenen kommer se ut när den är färdig. Samtidigt har jag stora möjligheter att skapa fritt. Jag har väldigt lyckade samarbeten med vaktmästarna här på skolan som hjälper mig att bygga upp delar av gömstället, och målerilinjen som hjälper oss med dekor. Jag är mycket nyfiken på resultatet!

 

Hur känns det att få göra en nyskriven musikal som dessutom fått godkännande av Anne Frank Fonds i Holland?

Det är alltid lite riskabelt att sätta upp något som är okänt för publiken och därför kan verka ointressant. Vi har inte någon mall att inspireras av, eller anpassa oss efter, utan istället frihet att göra våra egna tolkningar. Det känns ärofyllt att Anne Frank Fonds har tagit del av och godkänt innehållet och på så vis litar på att vi förvaltar deras verk på ett värdigt vis.

 

Vad betyder musikalen för dig?

Till en början var jag själv lite skeptisk till den nyskapande idén att skriva om dagboken till musikal. Det är ingen showig och glammig föreställning som man annars kanske kan tro att en musikal ska vara, och det avskräckte mig lite. Men efter att ha läst manus och hört musiken blev jag tagen och väldigt inspirerad till att fortsätta arbetet. Nu ser jag det som ett unikt tillfälle att belysa Anne Franks och miljontals andra människors öden i ett nytt ljus, att få vara med och återberätta en historia som aldrig får falla i glömska.

 

Hur har du förberett dig inför din roll?

Jag har gjort efterforskningar för att hitta så mycket fakta som möjligt om den riktige Hermann van Daan (som i själva verket hette Hermann van Pels). Därifrån har jag tagit för historien relevanta delar och vävt ihop dem med egna idéer om hur Herr van Daan i vår föreställning är. Fysiskt har jag försökt känna in hur Hermann van Daan rör sig och vad han har för kroppsspråk. Som bonus ska jag dessutom öva på att bli en trovärdig kedjerökare!

 

 

 

Vad vill du att publiken ska känna efter att ha sett föreställningen?

Hopp. Hopp om att vi med gemensamma krafter ser till att något liknande aldrig någonsin sker. Det är lätt att tänka att det som hände under andra världskriget och förintelsen enbart berörde de närvarande och direkt drabbade. Förintelsen är ett av de mörkaste bevisen på att mänskligheten har kraft och förmåga att gå hur långt som helst – i fel riktning. På samma sätt kan vi istället använda positiva krafter och kärlek för att skapa en värld där vi alla bemöts med respekt. Jag hoppas att vår föreställning, förutom två timmars förstklassig underhållning, ska ge publiken en tankeställare och en påminnelse om att vi människor har ett ansvar men även en möjlighet, att dra lärdom av historien för att göra det bästa möjliga av framtiden.